Maja Alicia Mantere - 20070522

Jag håller på att få en tand tror mamma, så jag sover dåligt på nätterna och mamma har varit ganska trött så hon har inte orkat göra så mycket på den här sidan till mig.

Förra veckan var vi på barnadiset med min Stora kompis Lumi och hennes mamma Jaana. Vi hade jätte roligt!






Men efter ett taf så tröttnade jag...


Men Lumi tyckte det var jätte roligt, och skuttade omrking överallt!


Tillslut blev jag så trött så att jag somnade:


Igår var vi på Ikea och på Mcdonalds. Efteråt åt vi middag hos farmor och farfar, faster var också där. Roligt!
Mamma hade inte med sig kameran, så det finns inge bilder på det.

Men i har haft mysigt hemma också:



Den dagen var vi även ute och träffade mammas kompis Lina.

Påklädning hemma, påväg till mormor & morfar:




Hemma hos mormor & morfar lekte jag med lego:

Jag & mamma gick upp tidigt idag, tittade på tv, myste, lekte och åt frukost.
Gröt avskyr jag fortfarande, trots att mamma har provat flera olika sorter, så nu får ja lite pure på mogonen också. Efter det lekte vi en stund till för att sedan bada i badkaret, det är så kul! Imorgon ska vi gå på badhuset, jippi!

Lek & sångstund i sängen:


När jag hade sovit så tog mamma en lång promenad med mig i vagnen:



Vi gick på lindex... köpte 2 body, ett par byxor och så strumpbyxor till mamma.
Efter någon timme var jag hungrig, så vi stannade i Bandängen och ammade. Efteråt såg jag en gullig kanin som skuttade över små hinder, det var spännande!
Mamma sjöng lite sånger och jag föröskte sjunga med:



Föresten så har jag mammas gamla overall på mig idag, som hon hade när hon var en liten bebis! Söt, eller hur?

När pappa kom hem åkte vi iväg och lämnade ett foto på mig som ska vara på ena tårtan, vi ska ju ha dop på lördag!

Nej nu måste mamma ta han dom mig för jag skriker som en galning...

God natt!

Mamma ska berätta lite om dagen då jag föddes:

Måndagen den 21/5 vaknar jag vid fem-tiden på morgonen med molvärk, går upp och kissar och märker att lite mer av slemproppen är påväg, härligt.. Kanske, kanske kommer det starta igång under dagen tänker jag och går och lägger mig igen. Mathias åker till jobbet vid sju, och jag talar om för honom att det kanske är på G och att måste svara i telefonen om jag ringer under dagen, vilket han alltid gör, men ändå.. 

Under dagen kommer det värkar en gång i halvtimmen, det gör ont men är hanterbart. Jag längtar så efter min lilla bebis och vill att värkarna ska komma oftare. Frammåt fyra är det 7-9 minuter mellan varje värk och Mathias kommer hem, med mcdonalds mat som jag önskat mig. Han tycker allt är jätte jobbigt! Han klarar knappt av att se mig ha så ont. Jag står och stampar i golvet under värkarna och sätter på hög musik. Då och då går jag in i duschen och sprutar varmt vatten hårt på ryggen, det känns lite skönare då. Men OJ vad ont de gör ändå!! Tiden går och vid åtta kommer värkarna var 3-4 minut så då ringer vi in till förlossningen och vi är välkomna in!

Pappa skjutsar in oss någon gång vid nio om jag inte minns fel, och det är den värsta bilturen i hela mitt liv. Att det är så långt till sös trodde jag aldrig!! Varje kurva, varje gupp, varje litet gruskorn vi kör över gör ONT i hela kroppen och jag håller krampaktigt tag i dörren och föröker tänka på att andas. In, ut, in, ut, in, ut, in... UT!!! kan inte ungen komma UT???

Vi får ett litet rum och de kopplar in ctg:n för att regristrera värkarna och se att barnets hjärtljud är bra. Jag är öppen 3 cm, så jag får stanna säger barnmorskan. Inte för jag hade gått därifrån, men ändå.

Mathias börjar hänga med i situationen och hjälper mig med allt! underbart. Jag är så glad att han bara finns där, utom honom vet jag inte hur det hade gått.

Jag andas lustgas som en tok och drömmer mig bort i någon slags lustgasvärld och kan inte sluta tänka på kvinnorna i afrika. Hur fan klarar de av att föda barn utan lustgas tänker jag gång på gång.

Mathias masserar mig på ryggen, och det är så skönt.
Jag älskar lustgasen. Mathias sjunger någon sång och någonstans i låten hör jag"let's go fuckin mental". Det uprepas och fastnar på hjärnan som någon dålig repeat och jag kan inte låta bli att asgarva. Där ligger jag med värkar och asgarvar och Mathias stirrar frågande på mig.

Någongång kommer värkarna HELA TIDEN och jag får rent utsagt panik. Nånting är fel känns det som och Mathias ringer på klockan och barnmorksan kommer inte och kollar ctg:n. Hon höjer lustgasen (:D) och undrar om jag vill ha ryggbedövning. Ryggbedövning?? Varför har du inte sagt något tidigare?! SÅKLART jag ska ha ryggbedövning.

Narkosläkaren kommer aldrig och tiden går. Jag undrar vart fan han är. Svår trafikolycka berättar han när han äntligen kommer, och ber om ursäkt för att det har dröjt så länge.

Såklart att dom tar en trafik olycka före mig, jag håller ju inte på att dö, eller????

Åh, för andra gången på några timmar blir jag blixtförälskad, första gången i lustgasen, denna gång i ryggbedövningen! Underbart. Så underbart att jag somnar av utmatthet. Efter två timmar av sömn kombinerat av värkar så tycker bm att det är dax att koppla in värkdropp, så att jag får tillbaka starkare värkar. Ungen måste ju ut någongång lixom!

Värkarna startar igång med dunder och brak igen, så de kopplar bort droppet efter bara någon minut! Vattnet går, skönt, då slipper de ta hål på hinnorna som det var tänkt.

Skiftbyte, och världens underbaraste barnmorska, barnemorskestudent och sjuksköterska kommer in i rummet och presenterar sig.

Jag spyr massor, antingen av lustgasen eller av att barnet är i något särskilt läge, jätte bra tycker bm. Jätte äckligt tycker jag och mår pyton. Jätte äckligt tycker nog sjuksköterskan också, eftersom det är hon som får ta hand om det.

Ingående undersökning, öppen 8 cm. Snart får du börja krysta. Det gör ont, och jag får ingen påfyllning på ryggbedövningen heller eftersom jag tydligen snart kommer att föda. 

Ängligen får jag börja krysta, och det gör så djävulskt ont. Snart kommer bebisen vara ute säger barnmorksan hela tiden, och jag undrar hur jävla lång stund "snart" är i hennes värld. 30 minuter inser jag efteråt, för det var så lång tid jag krystade. Enligt förlsossningsjournalen.

Jag kämpar på och Mathias står stöttande brevid mig och håller mig i handen. Jag tar i som aldrig förr och helt plötsligt glider barnet ut. Det går så jäkla fort!

Ett underbart skrik och världens sötaste underbaraste lilla dotter ligger plötsligt på mitt bröst. Hon tystnar så fort hon hamnar i min famn, och hennes ögon stirrar på mig, med en förvirrad blick. Jag undrar vad hon tänker. Jag tänker att jag är så jävla lycklig.

Äntligen är hon här! En flicka, och det känns så självklart. Jag visste det, jag visste att du var en flicka tänker jag och stirrar tillbaka in i hennes ögon. 

Min dotter, min älskade lilla Maja.

Trots alla smärta är det så jävla häftigt att föda barn, och jag vill göra det igen. Att man har en sådan kraft inombords!!! Det är så grymt, jag längtar redan tills nästa barn.

Så fort jag fick komma til mamma så slutade jag gråta, och efter ett tag fick jag komma till pappa och mysa med honom också.

Här är jag 1 dag gammal: