Maja Alicia Mantere - 20070522

Vid 23-tiden den 26:e juli nattade jag Maja, som hade svårt att sova just den kvällen. När hon äntligen somnat låg jag kvar för att mysa en liten stund och då kom den allra första värken. Jag gick upp och satte mig i soffan istället och efter bara några minuter kom en till värk, så jag startade värktimern på internet och värkarna kom med några minuters mellanrum på en gång. Jag gick in till Mathias och sa med ett leende på läpparna: "Nu har det nog startat, jag tror inte att du kommer kunna gå och jobba imorgon".
Eftersom värkarna kom med 5-6 minuters mellanrum redan från början så ringde jag in till förlossningen, då de rekomenderar att man ska åka in ungefär då när man fött barn tidigare. Jag pratar med en barnmorska och vi kommer överens om att jag kan stanna hemma en stund till. Jag känner att det är lika bra att fixa barnvakt på en gång, och ringer pappa. Jag talar om att värkarna är igång, men att jag inte är helt säker på om det är "falskt alarm" eller om det verkligen är på riktigt. Men att det känns skönt att ha barnvakten fixad på en gång, istället för att behöva fixa med det när man har riktigt ont. Pappa kommer på en gång och Mathias kör hem Maja och Pappa. Mathias lånar pappas bil och när han kommer hem igen så har mina värkar tilltagit i styrka. Jag ringer förlossningen igen vid ett-tiden och talar om att jag nog vill komma in snart. Då är det plötsligt fullt på förlossningen, men att en del redan har fått barn och att de får platser så fort de har åkt upp till BB. Hon undrar om jag klarar mig hemma ett tag till eller om jag vill att hon kollar efter plats på andra sjukhus och Södra BB. Jag känner att jag kan vänta en stund till, så barnmorskan får mitt nummer och ringer tillbaka trekvart senare och säger att de har lediga platser. Jag talar om att vi bara ska packa in i bilen och sedan åker vi in. Hon hälsar oss välkomna.
Bilturen är rätt jobbig och värkarna kommer tätt. Vi parkerar bilen på SÖS parkering 02.18 och skrivs in på förlossningen 02.30. Vi hälsas välkomna av en uska och hon kopplar CTG vilket visar på oregelbunda värkar, 1-3stycken på tio minuter. Bebis hjätljud är bra och ligger stadigt på 130-140spm. m kommer sedan in oc undersöker mig och talar om att jag redan är öppen 8 cm. Vattnet har dock inte gått ännu, så när det går kan öpnningen gå tillbaka någon cm.
Värkarna ändrar sedan karaktär och kommer oftare och är mer intensiva, men fortfarande hanterbara. Jag försöker koncentrera mig på andningen och att "gå in i värken". Det går helt okej, så länge jag börjar andas så fort värken börjar smyga sig på.
Mathias går iväg för att kissa vid kvart över tre och då plötsligt gör värkarna djävulskt ont!! Jag upplever inga som helst pauser mellan värkarna och vet inte hur jag ska sitta/stå eller gå.  I ren panik trycker jag på knappen och ber och bönar efter lustgas. 
Kl. 03.20 får jag 50/50 syrgas/lustgas och strax därefter känner jag ett starkt tryck nedåt. Jag har då ingen tanke på att jag behöver krysta, eftersom vi bara varit inne på förlossningen en stund. Jag säger att jag kommer att bajsa på mig och då blir det plötsligt en väldig fast på uskan, och hon uppmanar mig  att genast hoppa upp i sängen och trycker på larmet så bm ska komma in. Mathias har precis kommit tillbaka och undrar vad som händer. Bebisen är påväg!!
Uskan och bm skyndar på sig förkläden, handskar m.m. och tar fram alla saker de behöver för att förlösa mig. Mathias och jag är nog lite i chocktillstånd, bebis nu?! redan?!.
03.30 börjar jag krysta "lite smått" - som det står i journalen, och sedan tar jag i ordentligt och 03.36 föds vår underbara Ellen och samtidigt går vattnet! Hon är lite medtagen efter det intensiva slutet, men skriker efter lite kutanstimulering. Jag säger "Jag tror att det är en flicka, har jag rätt?" och BM tittar efter och talar om att det är en flicka.
03.43 krystas moderkakan ut och efteråt sys jag med 3 stygn.
Vi får därefter in fikabrickan och myser tillsammans hela familjen. Vi har fått en till dotter, och vi förundras över hur fin och vacker hon är. Hon är helt klart en liten Ellen, namnet som vi pratat om hela graviditeten!
Efter att jag har duschat och så får vi plats på avdelning 72, då BB är fullt. Vi får ett litet rum, med ett badrum utan möjlighet till att sköta bebis. Mathias har bara en liten stol att sitta på, så jag säger att han kan åka hem och sova en stund och komma tillbaka lite senare. Jag och Ellen myser, ammar och sover en stund, sedan bestämmer jag mig för att jag vill åka hem. Barnmorskan ordnar så vi får en läkarkoll på Ellen redan vid 11 på dagen och därefter kommer en stolt pappa och storasyster för att hämta hem oss!! Mormor och morfar är med och tittar på sitt andra barnbarn. Maja håller Ellen för första gången och är världens stoltaste storasyster.
Allt fungerar bra hemma på en gång, och det är så skönt att komma hem!!